Kim Darling

 

För lilla Skrollan var den första ungen som kom
Malins lilla Skrollan, Malins lilla Skrollan
Henne tycker jag så väldigt mycket om

 

Jag får av någon anledning alltid Saltkråkanlåtar på hjärnan när jag äker båt. Sååå... Gissa vad jag har gjort idag? Japp, jag har åkt båt i skärgården. Av Borneo. Och dykt. På Sipadan. Som beskrivs som en av världens tio bästa platser att dyka på. ”Dykning blir aldrig bättre än såhär. Det här har jag letat efter runt hela jorden. Du har nått klimax på ditt 9e dyk, Kim, grattis.”

L och jag fick snabbt veta att det enda bra att dykningen här i Seporna (om du nu inte är en mask-fantast) är på Sipadan. En värmlänning som ”dykt över hela världen och är så erfaren att vi inte kan föreställa oss det” lutade sig över middagsbordet mot oss efter sitt dyk på Sipadan.

-          Jag grät. Det är sanning. Jag grät.

Han sa det där på värmländska. Det är sanning. Jag lyckades hålla mig från garv och tänkte att herre vad jag ska skryta när jag kommer hem om att jag träffat karaktären i ”Mammas nya kille”, på riktigt. Det är sanning. Hur som helst, alla verkar vara överens om att Sipadan är stället att hänga på om man är en riktig dykare.

Sipadan är en vulkanö, ett naturreservat så heligt att det är en kvot på antalet dykare och därför är det omöjligt att få en plats där om du inte bokat i förväg. ”Vi bokade den här resan för bara två månader sen så vi fick ingen plats” säger dom söta små holländarna. Hm, det där med omöjligt är ju för många gånger överbevisat för att riktigt hålla. L kallas ”Linus with the golden balls” så det var dags för honom att bevisa det. Jag kallas bara Kimsan men jag är ju född utan pungkulor så jag har en del att bevisa jag med.

Vi tog oss en tur runt öns mörkare kvarter sträckte fram huvudet med en nonchalant blick och viskade ”Unkel Chang?” i medvetna lokalbors öron och fick diskreta fingervisare till svar. Ett par halvsanningar och några skrynkliga dollarsedlar i rätt händer senare stod vi där och skrattade omöjligheten i ansiktet och imorse satt vi i båten på väg till Sipadan, dykhimlen. 
- Det fanns aldrig en chans att jag skulle missa den här chansen, sa L. Och jag sa att jag hade ett mer avancerat dykcert än vad jag har. L tycker att jag är tillräckligt bra för att folk ska köpa att jag är Advaced. Jag är tillräckligt bra på att fakea tills jag makear så jag var inte så orolig. Det enda som är riskabelt med en sån liten sanningsförskjutning är mitt liv och det är jag inte så orolig över, gäller det mitt liv så vet jag att jag presterar. Dessutom säger som ju att drunkning är det mest fridfulla sättet att dö på. Kanske dags för en vettig person att sätta den teorin (för vi lär ju anta att det är en teori) på prov. Jag får alltid kritik för att jag analyserar människors beteende för mycket men om dom bara förstod hur användbart det är i situationer som denna. Hade jag inte analyserat hur alla proffsdykare gör hade ju ingen köpt att jag var advanced. Två irländare kom till och med fram till mig efter dyket för att fråga om tips på hur dom skulle göra med olika saker i sin dykning. Det är skönt att ha en svensk här att dela sina sarkastiska skämt med. Särskillt när det finns holländare i närheten. Holländare tillhör den snällsate nationaliteten som existerar men dom är just därför också ruskigt naiva. Häromdagen lurade L två stycken att han sett hammarhaj på samma dyk som dom.

 

-          How could you miss them? There were like four…

 

-          Hundred, yepp, four hundred. Rufly, fyllde värmlänningen i helt med på den svenska sarkasmens melodi. Och holländarna ghorde det dom gör bäst. Dom gapade.

 

När vi fick hollädare med oss i båten var det ju som upplagt för att driva med dom lite. Spela dryg svensk och ha lite kul. Jag rättade dom men alltid med ett sött leende och ett:

- Don´t worry, I did that same misstake when I was an Open Diver (det lägsta certifikatet).  I remeber it like it was yesterday. Man, those where the days.

 

Jag har en morlatröskel som är ganska hög och avancerad. Men när väl något passerat denna tycker jag att man kan ljuga och bryta mot rätt många regler och till och med lagar. Lagar är ju mest för att hålla puckon i schack och intelligensen från att göra revolution  i alla fall. Men när vi landar på Sipadan och två män med maskingevär eskorterar oss fram till en lista för att signera våra namn (som nu var falska) på ett kontor för kvoteringen, gällde det att knipa åt skinkorna för att undvika att skita på sig. Det gick bra, Sussie och Rick, som vi nu heter, fortsatte ut mot båten. När två andra holländare berättade att militärkillarna var där för att skydda turisterna känndes det inte bättre. Sipadan hade nämligen ett resort förut men dom var tvugna att stänga igen för att för många (en var tydligen inte nog) gäster blivit kidnappade av pirater mot lösensummor. Spänn skinkorna lite till. Precis då stannar båten plötligt och alla slänger ut huvudena över relingen: En haj som jagar! En till! Dom är ett helt gäng! När dom försvunnit under ytan vänder divemastern sig mot oss.

 

-          So this is where we are desending. Ni kan ju gissa vad jag gjorde med mina skinkor. The advaced group will go with me to about 35-40 meters dept. Ja, nu har jag ingen kraft kvar I mina skinkor.

 

Och herregud vad värt det det var! Barracudor, hajar, enorma sköldpaddor och de största stimmen jag sett, Discovery chanel inräknat, grottor, otroligt djup och massor med koraller.

 

 

Lite av det vi såg

 

 

 

 

 

Resten av dagen har varit lika ljuvlig. Vi har flyttat från Scuba junk (vi har döpt om dom från Scuba junkie) till ett resort som är helt byggd på vattnet, precis som stora delar av den här byn. Golven består av plankor över vattnet som står ganska högt just nu så när vi anmälde oss i receptionen slog vågorna upp på disken, genom golvet och den supergulliga malaysiska tjejen plockade vant fram handduken och torkade av sin notebook som är deras hela bokningssystem. Folket i byn är underbara, små nakna mörkbruna barn sitter på huk på longtail-båtar som passerar utanför dörren till vår lilla vattenhydda. Seafront är ju ett skämt när man kan få ett hus mitt i havet med endast en vinglig träplanka för att ta sig i land. Personalen sover på madrasser på bryggan med en pressening över sig. Maten är ätbar (på Scuba junk som vi bodde på förrut drog killen med dom gyllene kulorna i sina brittiska kontakter för att få någon att skeppa över proteinpulver så han slapp äta överhuvudtaget). Baren serverar frusen Tiger-öl och en Coka cola kopia. Inget annat. En gång hade dom vatten. Elen funkar stötvis, endast några timmar på kvällen. Vatten finns. Ibland. Oftast inte. Det här är det lyxigaste jag upplevt sen jag började resa. Hur många av er blev bevakade av sköldpaddor precis utanför ert sovrumsfönster när ni gick upp imorse? Imorgon lämnar jag det här lilla himmelriket. Jag vet inte ens vart jag ska. Det känns för jobbigt och sorgligt att resercha. Guldpungen åker till Tyskland och jag har funderat lite över en tredagarsdjungeltripp för att bestiga Asiens högsta berg. Kanske borde. Nog med planering. Ikväll är det fest här på bryggan och bandet är riktigt bra, stackars sköldpaddor.