Kim Darling

Wohoo! Tekniska jag har lyckats installera ett svenskt tangentbord på min min laptop som jag köpte i Thailand! Så detta kräver ett seriöst meddelande: öäåöäåöäåöäåöäöå!!

Just nu befinner jag mig på en liten ö som heter Mabul som ligger vid den nordvästra kusten av Borneo. Här finns inga butiker, utvecklade fasiliteter eller internet. Därför är följande information inte det minsta researchad utan endast baserad på min egen värderig och slutsats av bybor, backpackers och den lokala turistnäringens utsagor, den första gruppen saknar utbildning och läskunnighet, den andra gruppen har gjort ”nollkoll” till sin levnadsfilosofi och den tredje har gjort sitt levebröd på systematiska ”något-sånär-sanningar” således är detta inte ett läge att göra en djupundersökning utan ni får tolka det lite som Aftonbladet-journalistik: jag plockar passande bitar men jag har åtminstonde coola bilder och en schysst rubrik.

Borneo är världens tredje stärsta ö. Den är delad mellan tre länder; den nordligaste delen tillhör Malaysia, den sydliga Indonesien och en liten fyrkant i norr har skänkts till landet Brunei  (säger byborna givmildt) medan aktivist-backpackersena säger att hela ön tillhörde Brunei och nu har dom endast en liten plätt kvar. Turligt nog, var det just den lilla plätten som råkade ha olja och Brunei är därför ett av världens rikaste länder. Dom är också stirkt muslimska berättar både taxichafför som levt i landet i 20år och Tawaus kareokekung.

- Isn’t it weird how every country in the world who rules the wealth by oil is Muslim? säger taxichaffisen och skrattar mot oss.

- Yeah, and isn’t it weird how Brunei is one of the few of those who still run and benefit from their own wealth without western involvement?

Alkohol och fläsk är förbjudet vid lag att förtära offentligt i Brunei. Kareokekungen säger att det är dött på kvallarna, taxichaffisen instämmer. ”No boose and all coverd up women”. Jag tror att jag skulle behöva åka dit, som en rehablitering efter Thailands nattliv.

Den Malaysiska delen av Borneo är indelad i två distrikt. Det västra heter Sapidan och i den ligger en stad som trots alkohol och halvnakna kvinnor är död och tydligen farlig att vistas i (detta kan i för sig snarare vara en effekt av alkohol och att som kvinna gå runt där halvnaken). Denna trista lilla stad är dock centralen för båtfärder ut i Borneos skärgård där en av världens tio vackraste öar finns, Mabul. Här ligger lilla jag i en hängmatta och rinner av svett. Att den här dyngan till strand, kompost till vattensyn och ghetto till by skulle vara bäst i världen är varför du inte ska lyssna på någon av tidigare tre nämnda informationsgrupper.

Dykningen här ska vara i världsklass och den biologiska mångfalden i vattnet är högre här än på någon annan plats. Mabul kallas Muck-heaven. Muck är macrodykning, dvs dykning med fokus på små saker, precis det där som man skiter fullständigt i, insekter kort och gott. Visst, det finns väldigt coola saker att se men efter att ha tittat på 200 olika maskar i sammanlagt tre timmar och inse att det är det här vi ska göra de nästkommande sex dagarna känns det inte så inspirerande längre. Jag sa ju att jag verkligen skulle försöka ta det lungt på den här ön och inte springa runt och hitta på saker hela tiden utan bara njuta lite. Det är inte så svårt när du befinner dig på en ö som inte har någonting att göra (det finns inte ens en strand där man kan bada, att jogga som jag planerat är svårt med tanke på att det inte ens finns en obebyggd sträcka, någonstans!) Så igårkväll fick till och med Linus paniken och vi började hetsplanera en resa till den stora floden för att åka på en tredagars djungelvandring. Då hade vi varit här i 8 timmar. Men att planera något så taight baserat på endast information från andra backpackers känndes för riskabelt kl midnatt efter en GT och tillräckligt velande. L är rökt om han missar planet från KL om några dagar och som sagt, det här är inte en civilisation i ordets rätta benämning; går det inte en båt, buss, flyg eller bil så gör det inte det. Så vi stannar här ett par dagar till om jag inte får spasmer och simmar tillbaka.

Stranden är den skräpigaste strand jag sett i hela mitt liv, L försöker få tag på någon som kan skicka över proteinpulver så att han slipper äta maten här, människorna är som människor är mest. Vi har dock träffat några par som har varit härliga att umgås med men dom flyr härifrån idag allihopa. Men jag har det bra ändå. Det är lugnt och säkert väldigt hälsosamt för mig. Jag har skippat maskstuderingen idag och ligger i min hängmatta. Imorgon har vi bokat en dagsutflykt en bit bort och ska upp kl 5 för chans att kanske se en haj... ”chans att kanske” är det bästa hittills, inte en mask till bara. Allt är ordnat och det är första gången på min resa som jag inte behöver resa, eller försöka planera nästa steg.

Vi har det ändå valdigt kul här. Både från bryggan och under dykning har jag sett green sköldpaddor, världens största sort och den är inte liten. Igår hölls en cermoni för att inviga en plats för bevaring och skydd för okläckta sköldpaddeägg här på ön och på kvällen höll den brittiska ägaren en gripande föreläsning om utfiskning, delfinjakt och framförallt fiskning av hajfenor. Hajfenesoppa en delikatess i många asiatiska kulturer, en statussymbol, därför säljs produkten dyrt. Hajfenan är smaklös och innehåller inte några vitaminer eller protein. Fenorna skärs av den levande hajen som sedan slängs tillbaka i vattnet där den snabbt sjuker, totalt handikappad, till botten för att dö långsamt. På 30 år har hajpopulationen minskat med 90%. Om hajen dör ut kommer de lite mindre storfiskarna förlora sin naturliga fiende och därför bli för många och stora. Dom kommer alltså att utrota de mindre fiskarna som i sin tur kommer göra att de minsta levande organismerna i havet förlorar sina naturliga fiender och kan öka i antal lavinartat. Balansen i ekosystemen kommer att förstöras och konsekvensen blir att stora delar av den biologiska mångfalden kommer att dö ut. Malaysiska kungen har lagt fram som förslag att förbjuda denna typ av fiske innan årets slut. Detta tros hjälpa föga om inte efterfrågan på denna högförtjänst sjunker i ett land där man fiskar för överlevnad. Återigen är det kooperativa bolag som står för den absolut största delen av problemet och deras fiskning måste stoppas. Snart. På något sätt.

Malaysia. Jag sag Kuala Lumpur igar, det var lyxigt, livligt och som Thailand kommer att vara om 20 ar; dyrare, folktatare, flashigare men alla pratar engelska. Det sag ut som jag tankt mig att Singapore skulle se ut med stora skyskrapor i glas, hoga torn, flashiga butiker. Linus, en kompis fran Sverige kom ned och motte mig och vi gjorde storstaden pa kvallen och tog oss upp i Menera tower med utsikt over hela KL. Det var dyrt, vackert och ovart. Vi akte skytrain for att ta oss till ett Airasiakontor for att forsoka fa flygbiljett till Tawau. Efter mycket om och men hamnade vi i Tawau. Och vilken skillnad! Tawau ar en transitstad for folk som vill ut till oarna for att dyka i nordvastra Malaysia, vilket vi ocksa ska gora. Darfor forvanade det oss valdigt mycket nar vi kom hit och blev utstirrade som aliens. Vi var galet hungriga efter flyg, taxi och lokaliseringsproblem och gick till restaurangtorget. Inte en enda person pa hela stallet talade engelska. Inte ett ord! Jag foroskte med min vanliga ”Chicken and rice” och hoppades att dom skulle forsta min imitation av en hona nar jag stod omringad av byn hela slojbekladda befolkning. Det hade varit svart att kanna sig dummare. Nar L sen skulle foroska bestalla en ol kande jag att det var dags att dra vidare. Vi gick nervost mellan gator som paminde om amerikanska gangsterfilmer och sag oss om efter en skylt som pa nagot satt indikerade mat av ett eller annat slag.
- Kim, du far mig att kanna mig sjukt langt hemifran.

Och vi var en bit hemmifran. Inte en vasterlandsk pinal sa langt ogat kunde na. Det var ju det har jag ville uppna, ett riktigt kulturellt mote, jag hade bara forestallt mig att jag skulle vara lite mer forberedd. Inte huxflux knalla in pa en becksvart gata kl 12 pa natten ikladd shorts och linne, utan nagon aning om kotym eller sprak och foroska se ut som om jag inte alls har bade pass och resten av mitt liv i min lilla tygvaska. Jag hordeden malaysiska taxichufforens rost i mitt huvud: ”Det finns ju inget laskigare an djupt troende muslimer”.  Nu iladevi sida vid sida med rattorna mellan moskeer och hoppade over golvbrunnar med trasigt eller ickeexisterande galler. Det har var mer Bertil Kaletorps Bagdad fran TV4 nyheterna an Maria Montazamis semesterparadis fran Apolloreklamen. Jag erkanner, vi var javligt skraja nar gatorna var helt ode och en pickup utan lysen sakta rullade upp bakom oss.

Pickupen passerade och vi hittade ett hal i vaggen dar tre man av olika nationalitet satt utanfor pa plaststolar med varsin ol och lyssnade pa Modern talking pa TVn. Inte lage att vara krasen, nagot luktar atbart. Atbart ar sahar i efterhand mer disskuterbart. L fick en stor benbit i vatten omringad av vad som sag ut och smakade som maskrosblad. Min ratt vara likadan minus benbit plus fiskfjall. Men jag antar att det ar protoin i det ocksa. Nar vi lyckats fa i oss nog sa vi kunde sta oss till nasta dag begav vi oss mot vart hotell som vi saklart glamt det langa Malaysiska namnet pa och dessutom tappat bort vagen till mitt i all oro.
- Av alla ganger jag kunnat ga vilse, sa ar nog det har den varsta.

Dagen efter tog vi bussen till en stad dar vi for forsta gangen pa tva dagar fick se andra vita manniskor, dar folk inte langre foljde efter oss for att ropa saker efter oss eller sakta ned bilarna for att titta och tuta. Vi har till och med hittat nagra som snackar engelska har. Imorgon gar baten ut till Mabul och dar kommer det bli dykning i nagra dagar. Jag ska forsoka att halla myrorna i brallorna i schack och ta det lugnt, njuta och insupa det landskap som sags vara vart denna hemska resa. En av oarna har utnamnts till en av varldens vackraste och det ar valdigt svart att fa plats pa dykresorna men vi hade lite kontakter och namn att slanga oss med sa det loste sig bra.

Det renaste sattet att forsta en plats ar genom att betrakta dess karaktar timmen innan solen stiger. Nar staden ligger I vilopuls men solens stralar ar pa vag att karlektfulls smeka yta och innehall till liv. Da belyses det som faktiskt finns dar nar ridan gatt ned men nasta show har inte dragit igang riktigt an. Det ar sjalva lougen av spektaklet, dar snacket gar och forberedelserna halls. Dar sker handleser.

Phukets morgontimme ar inget sarstaende fran detta varldsomspannande fenomen. Phukets dag ropar billig lyx i form av kristallvatten, lena strander massager for fa sedlar. Phukets natt skriker annu billigare lyx i form av hembrand sprit, blinkande neon och en annan sorts massage for lika fa sedlar.

Sa nar morgontimmen kryper pa belyses kostnaden for produkter och tjanster som kastats omkring I en kommersiell orkan bara ett par timmar innan. Vi ser backstage pa Thailands Wallstreet. Gatorna tacks av ett tunt lager av det vi I var varld kallar skrap och smuts. Ett annu tunnare lager av morgondis, det som vi kallar avgas, fortatar luften. Tidvattnet som skimmrar av spilld olja for med sig flipflops och tygbitar som havet tog till lans over en natt men nu, efter en narmare titt, lamnar tillbaka till stranden. Precis har I handslaget igar och idag emellan ser jag tva av stadens riktiga invanare, for forsta gangen kanske pa riktigt. I skenet av en fiskebatslampa sitter en sliten fiskare och studerar sitt basta overlevnadsverktyg, det av nat, besviken over avsaknaden av napp. Pa trottoarkanten ovanfor, I skenet av trafikljuset, sitter en berusad tjej och studerar sitt basta overlevnadsverktyg, sina strumpbyxor, aven dom av nat, och aven hon, besviken over avsaknaden av napp. Dom talar for sig sjalva pa ett sprak jag befinner mig bade fysiskt och intellektuellt for langt ifran for att hora. Jag forestaller mig dock att dom aven I detta ar overens: De basta av nat duger inte langre, nu vattnet har blivit for utfiskat.

Jag har fatt veta av thailandare att dom avskyr utlanningar och jag behover inte langre fraga dom varfor en till varfor.

Alldeles for sallan stiger jag upp for att ta del av den har arligheten. For ofta tittar jag bort, blundar och sover. Stannar for lange I en mjuk varld som inte existerar medan jag vantar pa att torget ska fyllas med manniskor, frukterna ska skaras intill blommor, handukarna ska vikas till svanar och rokelser av olika jordens olika dofter ska driva bort avgas och forruttnad atmosfar. Fiskaren lagar halen I sitt nat med nya forhoppningar om att denna solnedgang lyckats fanga fangsten som ger honom en chans att komma upp till status q. Tjejen lagar halen I sina natstrumpbyxor med nya forhoppningar om precis samma sak. Da minnsan tycker jag att det ar dags att vakna. Ga ut och upptacka ett vackert land, I liv och rorelse, sminkade ansikten och klistrade leenden. Da tycker jag att jag sett det och kanner mig nojd med mina upptackter. Inte foren jag tar en taxi till flygplatsen, just under den dar timmern som jag nu namnt. Inte foren da, ser jag hur mycket av platsen jag missat och hur mycket jag lamnar utan att hinna fa en chans att forsta.

Min semester fran puckon, killar och hjarnceller holl i ganska precis 4 timmar och 32 minuter nar en kanadensisk amerikan kom springandes pa stranden med en fotboll under armen och fragar efter sina tva vanner. Vi borjar snacka och aker till marknaden for att kaka middag i regnet. Jag drog med mig strippan som satt nagra stolar langre bort och raggade pa en finnig australienare. Man vet ju hur lurigfaxar till amerikanare kan vara. Samma kvall sitter vi och tittar pa videor pa youtube om astronomi och vi diskuterar rymden och oandligheten (ja, SS det ar den dar stora bla grejen med lysande prickar pa). Vi sitter pa en brygga med tak vid vattnet. Regnet smattrar och jag kan bara tanka att det var precis hit jag ville komma med min resa; sitta pa en av dom vackraste platser jag sett, diskutera varlden med en manniska som kommer fran andra sidan av den. Vince sager att han ar sa glad att han antligen hittat nagon som kan halla en konversation langre an tva minuter och som faktiskt forstar vad han menar. Jag ar bara glad.


Vince ar slafsig och intelligent. Han ar 30 ar och enligt han sjalv tillrackligt gamal for att inte langre tro pa manskligheten. Han, som jag, tror inte pa sarskillt mycket, allra minst manniskor. Vi har ganska mycket gemensamt. Jag forsokte anda forsvara mannskligheten som helhet med de basta vapen jag hade men han sager bara att han hoppas att den forbattras, for sin egen skull, men han ar anda ratt saker pa sin sak.



Vad ar det med dessa positiva manniskor jag umgas med? Jag blir morkradd for att bli aldre av sanna som Diana och Vince. Kanske borde hanga med SS, dricka rosa shakes och hangla med finniga australienare? Det ar livskvalite.



Forutom tron pa manskligheten har V forlorat sina tva vanner pa vag hit fran Phuket. Han har ocksa forlorat sin telefon pa Full moon-festen tillsammans med hoppet om att darfor kunna aterforenas med sina borttappade vanner. Han ska ner till Krabi for att satta en kille i fangelse och erbjod mig sjuts pa sin moppe. Perfekt! Han har namligen levt har en massa ar fram och tillbaka i Thailand. Han har Kite-skolor runt om i Asien, han hittar jattebra, kan kulturen och sederna, kanner manga och ar dessutom ett sallskap som ar fullt mojligt att utharda dygnet runt i nagra dagar. For att toppa kakan talar han dessutom atta sprak flytande varav ett ar Thai. Helt javla grymt! Om halften av allt det han pastar att han har gjort i sitt liv ar sant sa har jag sallan traffat en sa otrolig manniska. Men jag tror sallan pa manniskor, det har vi ocksa gemensamt. Precis som drommen om att otroligt olagligt men hogst moraliskt forandra varlden.


Nu ar vi halvvags. De senaste dagarna har jag fatt uppleva precis sannadar saker som jag ville vara med om. Vi har varit och tittat pa arbetselefanter (alltsa inte turistelefanter) och fick hora hela historien om hur dom varit med om trauman nar dom var sma sa dom var idag oberaknerliga. Vi har varit hemma hos thailandare pa middag, gatt pa riktiga (dvs inte en vit manniska sa langt ogat nar) thai-marknader. Vi har sett en kokosnotsfabrik och dom berattade for oss (eller nja, dom berattade for V som oversatte) hur dom gjorde tyg av fibrerna fran kokosnotskalet. Han tog mig till ett hippie-kollektiv fran 70-talet som finns kvar idag, mitt inne i djungeln. Vi hittade en plats dar vi kunde ga runt och titta pa hur man utvinner gummi fran tradbarken. Efter det stal vi lite Durian-frukt fran en farm som vi sen fick veta inte skulle bli mogen forren om en manad sa vi gav den till en frukhandlare vi lart kanna. Vi har haft fantastiska samtal med manniskor och fatt se platser som jag inte skulle vetat om annars.




Min skrapsarsstatus kraver nog en uppdatering ocksa. Sa, jag borjade precis laka fran djungeltrippen med David, sa pass bra att jag kunde ga utan att halta. Detta nar V och jag kor ut pa en grusad rondell i centrala Phangan och sladdar hela moppen och jag rullar ut i gatan. Jag minns inte sa mycket vad som hande men det samlades en liten grupp manniskor runt och oss hjalpte mig upp. V fick bara lite skrapsar pa handerna och jag visste inte vad som hant. Dom hjalpte mig till apoteket och stadade upp mina ben. Efter choken och smartan kom sa att jag hade svart att hantera det, skrattade jag bara: Jag kommer aldrig behova raka benen pa den har resan, asfalt, stenar och havsbottnar har gjort ett riktigt salongsjobb hittills. Tyvarr var det har sa pass illa att jag inte riktigt kan bada och det suger i ett land dar det ar for varmt for att andas. Nu har det gatt ett par dagar och det har borjat laka. Tyvarr lacker dock mina bandage var langst hela benen och det ar sa ackligt! Men det gor inte sa ont att ga langre och jag var glad att jag overtalades in i att tvatta saren for det hade varit mycket ackligare och smartsammare med en schysst infektion. Samma kvall hittade vi en full thaitjej langts vagkanten som kraschat ordentligt. V som vet hur radd jag ar for benpipor som sticker ut slappte av mig nagra meter innan han kom fram till henne. Jag tackade Budda for att det inte gick sa illa i var krasch och att inga bilar kommit efter oss i rondellen.



Jag vet att jag sa att allt man behover for en resa ar en schysst kniv och en ficklampa. Jag vill gora ett tillagg: En Vince ar fruktansvart anvandbart. Sa nu har vi packat vaskor, fotboll och kniv pa moppen och vi har allt vi behover och det racker. Tillit och hopp lamnade vi kvar pa on, det klarar man sig bra utan.

- Can we just watch the surise and I’ll be good, then we can go?

Det gick David med pa och vi satte oss pa en filt pa stranden som var fullpackad med fulla, packade manniskor. Jag la mig ner och den sista jag hörde i huvudet innan jag somnade, för andra gangen den kvallen, var Ellika säga:

-  Vad du än gör, somna inte pa stranden pa Full moon.

Nagra sekunder senare ramlade en hushög europè av obestämd art in i mig och jag var vaken igen som tur var för annars hade jag missat soluppgangen.




Ödet är allt bra lustigt. Av alla människor i hela Thailand har jag lyckats fa den enda som jag har riktigt svart för pa samma resort som mig. That`s right, Strippa Svensken är min granne, igen. Och hon har lyckats stabilisera ett ganska nära umgänge med dom som jag gillar att hänga med här. Vilket betyder att jag i ytterligare en vecka kommer behöva sta ut med kommentarer som:

- Du vet hur man säger att alla vägar bär till Rom (aterigen inte fiskägg eller alkohol). Är det verkligen sant?

Ja, hjärtat. Precis som att alla som viskar pa riktigt ljuger och att graset av nagon anledning alltid ar gronare pa andra sidan.

Hennes tjejkompis är tyvärr inte sa manga nivaer högre. Men hon är väldigt noga med att poängtera hur mycket hon vet till skillnad fran oss andra. Här om dagen berättade hon till exempel att om man lär sig lite av spraket i det landet man befinner sig sa blir lokalbefolkningen mycket mer tillmötesgaende(!). Hon ”larde” oss att saga nagra fraser pa thai.

- If you think about it, you can here these everywhere.

Jag tror att det har att gora med att thailandska manniskor pratar thai. Men vad vet jag? Hur hon nu lyckats vara i Thailand i tre veckor utan att forsta hur man sager “hej” och “tack” forstar jag inte riktigt. Det ar val anda det forsta man gor nar man kommer till ett nytt land? Och nu nar hon kan det kan hon inte ens uttala det ratt, vilket ar ganska viktigt i just thai for att ord far helt olika mening beroende pa uttalet. Men hon ar amerikan sa hon ar val inte van vid andra sprak. Hon har dessutom tilldelat alla oss amerikanska namn for att underlatta sin egen vardag. Karin heter Karen, David heter Dave. Inte ens hennes svenska pojkvann Andreas kan hon kalla vid sitt namn utan han heter numera Andy (vilket ifs ar batter an det hon annars kallar honom; Asshole).

Igar lessnade jag pa att vi agnat tva dagar at att shoppa infor full moon. Du kommer anda slanga kladerna efter och INGEN bryr sig om hur man ser ut. Jag hoppade istallet upp pa Davids scooter och vi drog upp i bergen for att titta pa vattenfall. Det var nog det basta jag gjort har. Vi sag vilda apor, odlor och jattevackra naturplatser. Det var sjukt kul att aka pa dom branta vagarna for det fanns i princip inga vagar. Allt var bara lera och sten och pa ett stalle fick David kora moppen pa hogsta hastighet medan han gick bredvid och puttade upp den for det leriga berget. Det var som riktig djungel med djupa skaror i marken efter monsunen. Det gar inte att forklara hur naturen ar har, det maste bara upplevas. Jag onskar att mina bilder gav den rattvisa men det ser bara lojligt ut pa bild jamfort med hur det ar i verkligheten. Efter ytterligare tillagg i min nu ganska gedigna skrapsarssamling var vi i Cate och Assholes bungalow for att fora och gora kroppsmalningar innan Full moon. Kvallen fortsatte som dagen med hoga toppar och djupa dalar.

Strippa Svensken: - I want something on my lower back. What should I have?

Cate: - You know how they say a lower back tattoo is like a bulls eye? So you should just put a bulls eye, that‘d be so funny.

SS: - Yeah, I should totaly do that. So do they have eyebrows?

C: - Not a bulls eye stupid, a dart board you know?

SS: - Maybe I should just put my number there and my FB-name on my chest. What do you think Kim?

Me: - Yeah, sure, if you don’t feel your push up, bleach blond hair and the fact that you dance like a drunken stripper is enough, sure. (Ok, jag sa inte sa pa riktigt. Da hade jag ju missat chansen att se en tjej spendera resten av sin semester med att neka vannerforfragningar och klicka telefonsamtal, det vill man inte missa. Plus att det skulle vara skont om nagot holl henne lite upptagen).

SS: - Maybe I should just get my nick name Cookie on my chest?

David: - I met a thai girl in Bangkok also called Cookie. But she only used it when she was working.

SS: - What a funny coincidence! So what do you think Kim?

Me: - Will you just hand me the vodka bottle, I think it’s time to start making drinks.

Cate: -Here’s the soda.

- Don’t really need it. Just give me some ice.


For att se det positiva har det varit en intellektuell semester att umgas med vissa i den har klicken. Och semester ar ju halsosamt och bra. Jag vet inte hur halsosamt det ar for min lever att hanga med dom dock. Jag bor nog hitta ett battre satt att hantera situationen pa men fram till igar hade jag inte sa manga forslag. Vilket I sin tur ledde till att jag vart bra dragen ratt snabbt.

Full moon var grymt. En hel o som samlas pa samma strand for att festa som om det haller att saga att det som hander i Thailand stannar i Thailand. Vi hade jattekul. Tills nagot gick fel igen. Cate och SS hamnade i slagsmal med en kille. Jag hamnade i lite trubbel sjalv. Jag vart ratt upprord och gjorde en Sanna och drog fran festen. David skrek efter mig att jag maste sluta springa ivag med random people (vilket jag trodde en fest gick ut pa?). Men han behovde inte oroa sig, for jag drog ivag sjalv. Jag ska vara helt arlig (mamma sluta las nu), jag minns inte riktigt hur jag hamnade vart men jag befann mig iaf i en stangd restaurang med tarar sprutandes och en stackars thaikille som forsokte forsta vad jag sa. Han gav mig kuddar sa jag kunde lagga mig pa golvet och en flaska vatten. Da ringde den dar ackliga javla dykkillen som inte kunde ta ett nej. Bada hade ringt mig typ en hundra ganger sen Chaweng och det borjade bli ratt pinsamt att dom inte fattade att jag inte ville ha med dom att gora. Lika lite nu som da. Bada tva hade fatt ratt ordentliga nej for bara ett par dagar sen. Vad var problemet? Hur som helst var jag som sagt inte i mina sinnesfulla bruk sa jag tankte att det kanske var lika bra att han kom hit sa han kunde hjalpa mig hem. Hur han hittade mig forstar jag fortfarande inte men jag tror att den snalla thaikillen pratade med honom i telefonen. Hur som helst var han lika dum i huvudet igen och de har gangen slutade det med att jag kastade en full bucket pa honom varpa han borjade jaga mig ner for gatan. Jag tror att vakterna tog honom men jag ar inte saker. Pa nagot konstigt satt lyckades David hitta mig och jag drog hela storyn for honom, bolande for andra gangen den har kvallen. David hade redan hort om dykkillarna och moraliserade lite over att jag traffat nagon av dom overhuvudtaget for att dom inte fattar ett nej och det spelar ingen roll om du inte gett dom nagon hint alls, det racker med att du svarar pa tilltal sa tror dom att man ar intresserad. Sen trostade han mig och vi gick for att se soluppgangen. Jag hade precis slutat grata nar aven han gick in for att forsoka kyssa mig. WUT?! Nu ger jag upp. Det ar omojligt att ha killkompisar. Vad fan ar det for fel pa dom?? Jag ska i fortsattningen halla mig till att umgas med tjejer och inget annat. David aker hem idag som tur ar och jag ska nog ta en paus fran min intellektuella semester. Ingen sprit, inga killar, inga svenska strippor. Jag ska kopa mig ett korsord pa thai och en hangmatta. Kanske adoptera en hundvalp. En tik, sa den inte forsoker satta pa mig ocksa.

Servicen har hittills har hittills varit sa att man langtat till McDonalds pa Vasagatan men gardagen tog priset. Jag sov, som vanligt, inte ett skit och skulle ivag och dyka klockan nio. Traskar ner till lobbyn/personalrummet/baren, dar man ater frukost helt enkelt.  Bestallde agg, bacon and ham. Fick agg.
-  Bacon, ham, no, finish!
Antog att det inte var klart, satte i mig mitt agg och blev lite stressad for att jag skulle ut och dyka vid nio och inte ata lunch forren ganska sent sa jag behovde en ordentlig frukost. Gar tillslut och fragar och vi star en stund och forsoker forsta varandra innan jag vander  mig till Pumphui (Herr Tjcokis) for oversattning. Han ger mig en hand mot ansiktet:
-  Don’t talk to me, I’m busy.
Gor ett nytt forsok pa knacklig thai och deras lika daliga engelska. Tillslut kommer Fru Tjockis ut och forklarar situationen:
-   I tell staff, no give you pork. I think you want not pork. Pork make you fat.

En kvart senare rullar dykbilen upp och jag har fortfarande inte fatt nagot, jag ber honom stanna pa vagen sa jag kan kopa en snicker, how that for making me fat? Idag fick jag en slabbig skiva bacon till frukost.

Dagen fortsatter i samma underbara stil. Vi blir slappta pa en strand som dykinstruktoren inte sett forut och vi borjar vada i. Med tung dykutrustning pa ryggen upptacker vi snart att botten endast bestar av koraller och stenar vassa som rakblad. Men det bor ju bli djup snart, sa vi traskar pa. 200meter senare inser vi att vi hade fel. Vi provar med allt. Simma pa mage och river upp hela knana, gar och rammlar konstant med samma resultat pa knana samt ytterligare punktering pa fotterna. solen star hogt och branner och jag hade ett litet spar av blod efter mig i vattnet, dvs, den del av vattet som jag annu inte lyckats svalja i mig. Dyket gick bra, 6m. Sikten var dalig men vi sag en del coola saker. Efter dyk 1 foreslog JJ att vi helt enkelt bara skulle stanna darute och flyta i 30 min till vi kunde gora dyk 2 (6m igen). Det gick ocksa bra. Sen var vi tvungna att ta oss in. 300 meter till av spaddlande och vadande i kokhett saltvatten, kannde mig lite som en blancherad sparris, over stenarna som ar lojligt vassa, vi pratar inte bergssten, utan sylvass korallsten. Det visade sig att dom slappt oss pa fel strand. Really? JJ hade haft dykskor och klarat sig bra med dom. Han var rasande, bad mig om ursakt, baddade mina ben och hander med brun asolsprit och lovade att han skulle skalla ut dykcentret.

David och Diana gapade nar dom sag mig vandra upp for att mota dom vid poolen. Jag hade dessutom misslyckats ordentligt med att tryckutjamna oron och bihalor (alltsa se till att det inte blir ett tryck i luftutrymmena i huvudet) vilket hade gett en ratt duktig huvudvark och overspannda muskler runt hela orat och kakarna. Att jag dessutom svalt/andats in halva oceanen gjorde inte sakern battre. Min mask lackte. Pa min kropp kunde man av saren se precis vart min vatdrack suttit. Diana baddade ner mig i hennes rum och satte pa AC pa hogsta mojliga.”You swedish people are crazy”. Sen kom dom tillbaka ett par timmar senare och drog med mig for middag. Vi gick langst stranden och sanden kilades in i mina oppna sar men jag var bara glad att dykcentret stallt in mitt nasta dyk tills jag var aterstalld. Jag hade saklart inte kunnat somna i Dianas rum och var nu ratt trott pa att vara trott. Vi passerade 7eleven och jag gick in for att kopa thai wisky som jag hort ska vara helt okej. Dessutom kanns det som det battre allternativet, att ta en hutt wisky for att somna istallet for nagot annat. Efter en kvarts disskuterande med samtliga thais i butiken gav dom mig en flaska som dom sa var wisky. Jag hade saklart undrat lite nar det stod “rum” pa men dom skrattade.
-  Silly girl, no fish egg, this alcohol.
Att det var alkohol hade jag listat ut, att det inte var fiskagg hade jag ocksa kunnat gissa. Jag gick ut med flaskan och motte David:
-  Oh, that rum will put you to sleep for sure.
Jag kan inte ens supa ner mig hur jag vill i det har landet. David erbjod mig sitt apotek av somnpiller och annat smatt och gott som han fatt efter en olycka med en safaritur ett par dagar tidigare. Jag holl mig till flaskan och shottade ett par innan jag stallde flaska vid sangkanten utifall det skulle krisa och dackade. Den natten sov jag.

Diana och jag bestammde oss igar for en utflyckt till Chaweng, en strand pa norra sidan. Diana ar sofistikerad och intelligent. Hon ar 30 ar och enligt henne sjalv, gamal nog att inte langre tro pa karleken. Hon, som jag, tror inte pa sarskillt mycket, allra minst manniskor. Vi har ganska mycket gemensamt. Jag forsokte anda forsvara karlekenmed de basta vapen jag hade men hon sager bara att hon hoppas att det existerar for min skull, men hon ar anda ratt saker pa sin sak. Hon reser ocksa ensam, fran Rom (alltsa varken fiskagg eller alkohol utan en stad i det har fallet). Hon ar ruman men flyttade till Italen for 10 ar sen. For den icke existerande karleken. Hennes andra overtygelse ar att allt bra ar halvt. Hon har sjalv en halv-pojkvann och en halvnationalitet. Hon ar galet vacker och jag far lite medlidande for varldens alla mann som missar den har fantastiska flickvannen.

Jag hade en underbar dag med henne, min baksmalla och hudloshet till trots. Vi macrofotade koraller, promenerade genom vackra resorts och latsades att vi hade rad att bo dar. Vi sag en stor leguan och drack fantastiskt goda shakes pa en lyxig restaurang. Vi suckade nojt over att servetterna var vikta (istallet for dom toarullarna pa bordet som ar standard har). Precis som de flesta andra jag traffat har, ar Diana besviken pa Thailand. Hon ska soka upp killen som lurat hit henne genom att saga att Thailand var “paradice on earth, la dolce vita” och stalla honom mot vaggen. Hon gor en jatterolig min nar hon snurrar runt och overblickar omgivningen med handerna utstrackta och axlarna uppe vid hakan, innan hon landar med ogonen i mina.
- WHY?! If this is paradise, tha what hell is?!" skriker hon ut med sin underbara brytning och sin italienska glod. 

Nar vi sag solen ga ner over havet i Chaweng sa jag att hon maste atminstonde erkanna att det har ar nara paradis-niva iaf.
-   It’s nice. But it’s not even half paradise. But it’s nice. At least I'm going to Paris next. With my half boyfriend, Paris is half paradise.
Jag kan inte mer an erkanna att hon har ratt over mig, igen.

Vi skrattade jattemycket hela dagen och fick se sa mycket intressanta saker. Gardagen forsvann och jag glomde bort morgondagens dykning. (Vilket gjorde att jag anmalde mig forsent for att hinna med den sa nu far jag dyka imorgon istallet. Vadret ska vara daligt men det ar min sista chans innan jag aker till Panhgan).






  

Pa kvallen hangde vi med narga andra fran var resort, trottnade och drog sjalva till redlight for att kaka thailandska pannkakor som ar var favorit. Resten av kvallen spelade vi spel med nagra prostituerade. Jag vann for forsta gangen nagonsin mot en av tjejerna, av alla som spelat dar tydligen. Hon blev sa arg att hon slutade spela och gick darifran. I hogtalarna spelade dom Iglesias "Dirty dancer" (Vad ar oddsen att killen bredvid mig hade den som ringsingnal precis nyss nar jag skrev det har? :O). Diana skrattade sa hon ramlade av barstolen varje gang tjejerna oppnade sina munnar (och tro mig, det ar ofta och mycket). Dom ar totalt oblyga och skriker, skrattar och gor kreativa anspelningar med olika kroppsdelar. Det ar omojligt att inte le nar man ar med dom. Benamningen “gladjeflickor” deklareras harmed legitim.

Jag kan inte forsta varfor jag ar sa besviken pa Thailand, jag ar oftast den mest lattroade personen och jag staller verkligen inte sa hoga krav. Det maste vara Portugal som skamde bort mig. Kan vara att jag fortfarande inte sovit en full natt sen jag kom hit ocksa, det blir man oftast valdigt deppig av. Jag tror att jag har fatt lite for hoga forhoppningar ocksa av att jag haft sa bra upplevelser med thailandare i Sverige. Har haft flera thai-kompisar som varit dom snallaste man kan tanka sig och som lagat mat som ar utom denna varld. Hur som helst har jag jobbat ett tag pa en lista over bra saker med Thailand:

• Vadret – nuf said.
• An sa lange har jag inte blivit besluten, lurad, men inte ranad.
• Bra dykning. Idag gav ifs min dykinstruktor mig en lista pa stallen jag borde dyka pa langst min resrutt, inget av dom lag i Thailand men det ar atminstonde samma hav sa det far raknas som en punkt.
• Har om dagen hade jag en pad thai som var helt okej.
• Thailandarna har précis den torra humorn jag alskar. Den rultiga, tyska agaren till vart hotel presenterar sig som Punpui (vilket betyder tjockis pa thai). Jag har svart att forestalla sig en hotel agare I STHLM som:

-          Hej och valkommna till mitt hotel. Jag heter herr Tjockis och ni kan fraga mig om de tar nagot ni undrar.

• Mannen har ar smarta. Hur manga i Sverige saljer varor till over 1000% ggr tillverkskostnad. Har gor alla det.
• Kvinnorna ar om en annu smartare. Dom tar betalt i cash. Att halla pa som stureplansbrudarna att ta betalt i skor och champagne ar ingen bra ide i langden.
• Thailandarna ar bra bilforare. Dom kor i 150 pa vad som i Sverige skulle vara 30-vagar. Dom behover inte blinkers, vaglinjer eller overgansstallen. Du slipper tveka om att ga over vagen nar en bil kommer och undra om han tanker slappa dig. Dom slapper dig aldrig. Dom har en regel, storst gar forst. Mycket mer effektivt an hogerregeln, vajningsplikt och allt annat som vi i Sverige maste tanka pa. Dessutom lyckas dom kora pa fel sida av vagen, fantastiskt! Till det har bor jag vara arlig och saga att Tjockis har berattat for oss att Ko Samui ar det stalle I varlden dar flest dor av trafikolyckor raknat pa antal invanare. Varje dag dor i snitt 1,5 pers har pa on. Men det har fick jag veta efter jag skrivit den har punkten pa listan sa den far sta kvar. Med tanke pa hur dom kor och att bilbalten, krockkuddar, mc-hjalmar och passagerarantals-granser inte existerar sa ar det ju faktiskt en ganska lag siffra.

Planen med den har resan var ju att inte planera planer. Jag har nagon form av planeringmani med ett allvarligt to-do-list-missbruk. Darfor var den har resan en rehab-resa. Darfor ar det ganska kul nar man kan sitta nu och se att det blev ju inte riktigt det jag tankte mig (for jag tanker mig alltid nagonting oavsett hur hart jag forsoker leva i nuet och allt sant mindfullness-snack om mina terapefter har satt pa repeat i mitt huvud). Igar var vi ute pa Samui red light och kakade igen, for att dom har den basta maten och inget annat. Det var jag, nagra amerikaner, australiensare en tysk och saklart strippa-svensken (jag maste sluta kalla henne det for hon har addat mig pa FB och det ar bara en tidsfraga innan hon kommer undrar varfor jag gar till internetcafet varje dag efter dykskolan men anda inte har acceptat henne som van och gor jag det sa kommer hon hitta den har bloggen... Man vill inte bli ovan med den enda svensken pa hela on... aven om hon ar en strippa-svensk. Fast jag har inte sa mycket anvandning for henne som svensk anda, hon fattade inte ens nar jag sa att jag at pippitutte (kycklingbrost). Hon ar faktiskt helt okej men igar var det ratt kul nar vi var och kakade och hon utbrister:
- Assaaa, du vill nog inte go to Bali (hon har bott i Australien i tre ar och da glommer man tydligen de mest grundlaggande orden i det svenska spraket. True story, kolla bara pa Viktoria Silverstedt. Det roligaste var nar dom tyska killarna pekade pa henne och sa att hon ocksa var svensk och jag fragade henne, pa svenska, om hon var svenska och hon svarade: "What? Ehh well, kinda. Jag har bott i Australien i tre ar" Jaha, men dasa, da ar du ju internationell! Forlat, vilken forolampning att jag kallade dig svensk.) Pust. Kanske ska kalla henne stripper-internatinal istallet. Hon sa iaf igar:
- Bali ar lixom bara helt fullt med snuskiga backpackers, you know. Really, dit vill du inte go.
Och jag tittar ner pa mina uppskrapade knan, mina orakade ben, min shortsbrannan och kommer pa att jag inte sett mig i spegeln sen Stockholm och sen tittar jag pa den amerikanska killen som hanger med oss, avklippta slitna jeans, hans urtvattade Heiniken-linne, hans toviga har och hans branda nastipp och lyssnar pa hans upprorda historia for nagra annu tovigare utlanningar som sitter i en ring runt elden i den fuktiga sanden pa Lamai beach. Han berattar om hur en thai forsokte lura honom pa 10 bath (som ar typ 2,5kr). Vi har gatt genom vattnet i vara flipflops i 40 min for att komma till det stallet som saljer billigast mat pa on och nu dricker vi ljumen ol med flugor i... Sorry strippan men du har nog hamnat i fel klick igen.

Anywaaaays.. (kommer inte ihag vad det heter pa svenska, I´m internatinal now you know). Jag bor komma tillbaka till min story. Jag tycker bara att det ar kul att jag redan efter nagra dagar gor saker som jag ALDRIG trodde att jag skulle gora. Da menar jag inte coola, konstiga grejer, for det hade jag trott (typ som nar jag var tvungen att doppa handerna i en toalett full med bajs i Bankok, men den storyn ar verkligen for illa for att dra pa en offentlig blogg. Plus att om det har kommer ut blir det svart att stamma mitt vaccinationsbolag nar jag insjuknar i 17 dodliga sjukdommar). Nej, jag menar att jag igar lamnade ganget pa stranden och drog hem tidigare for att satta mig och plugga for mitt prov i dykteori som jag hade idag (och klarade! Wohoo for god disiplin). Det var ratt svart med hur man maste addera tiden fran det forsta dyket med djupt pa det andra dyker enligt en tabell och komma ihag alla forkortningar och siffror. Gjorde det har pa verandan utanfor min bungalow nar monsunen drog in och gangstigar blev floder pa tre minuter. Jag gillar att det har varit sa varje kvall sen jag kom, det tar hand om myggen och det ar ganska mysigt. Dessutom skiner solen stralande pa dagen och det ar ju da man vill ha den. Men hade nagon sagt till mig vad jag skulle gora mina forsta semesterkvallar i Asien hade jag trott det mesta, men inte att jag skulle sitta i osreng och plugga matte, den gubben hade inte gatt Sjostedt.

Nu ska jag ut och kaka med en ny tysk kille som jag ersatt dom andra med. Gud vad fel fordommar jag haft om tyskar, dom ar ju verkligen trevligast hittills! Strippa-svensken lar ju haka och skamma ut vart land en gnutta till -Iäll nkeep you posted. Kul att komma till Bali precis efter henne och jobba upp ryktet om blonda, svenska, ensamresande tjejer fran minus. Anywaaays; Bye Bye som vi internationals sager.