Kim Darling

Malaysia. Jag sag Kuala Lumpur igar, det var lyxigt, livligt och som Thailand kommer att vara om 20 ar; dyrare, folktatare, flashigare men alla pratar engelska. Det sag ut som jag tankt mig att Singapore skulle se ut med stora skyskrapor i glas, hoga torn, flashiga butiker. Linus, en kompis fran Sverige kom ned och motte mig och vi gjorde storstaden pa kvallen och tog oss upp i Menera tower med utsikt over hela KL. Det var dyrt, vackert och ovart. Vi akte skytrain for att ta oss till ett Airasiakontor for att forsoka fa flygbiljett till Tawau. Efter mycket om och men hamnade vi i Tawau. Och vilken skillnad! Tawau ar en transitstad for folk som vill ut till oarna for att dyka i nordvastra Malaysia, vilket vi ocksa ska gora. Darfor forvanade det oss valdigt mycket nar vi kom hit och blev utstirrade som aliens. Vi var galet hungriga efter flyg, taxi och lokaliseringsproblem och gick till restaurangtorget. Inte en enda person pa hela stallet talade engelska. Inte ett ord! Jag foroskte med min vanliga ”Chicken and rice” och hoppades att dom skulle forsta min imitation av en hona nar jag stod omringad av byn hela slojbekladda befolkning. Det hade varit svart att kanna sig dummare. Nar L sen skulle foroska bestalla en ol kande jag att det var dags att dra vidare. Vi gick nervost mellan gator som paminde om amerikanska gangsterfilmer och sag oss om efter en skylt som pa nagot satt indikerade mat av ett eller annat slag.
- Kim, du far mig att kanna mig sjukt langt hemifran.

Och vi var en bit hemmifran. Inte en vasterlandsk pinal sa langt ogat kunde na. Det var ju det har jag ville uppna, ett riktigt kulturellt mote, jag hade bara forestallt mig att jag skulle vara lite mer forberedd. Inte huxflux knalla in pa en becksvart gata kl 12 pa natten ikladd shorts och linne, utan nagon aning om kotym eller sprak och foroska se ut som om jag inte alls har bade pass och resten av mitt liv i min lilla tygvaska. Jag hordeden malaysiska taxichufforens rost i mitt huvud: ”Det finns ju inget laskigare an djupt troende muslimer”.  Nu iladevi sida vid sida med rattorna mellan moskeer och hoppade over golvbrunnar med trasigt eller ickeexisterande galler. Det har var mer Bertil Kaletorps Bagdad fran TV4 nyheterna an Maria Montazamis semesterparadis fran Apolloreklamen. Jag erkanner, vi var javligt skraja nar gatorna var helt ode och en pickup utan lysen sakta rullade upp bakom oss.

Pickupen passerade och vi hittade ett hal i vaggen dar tre man av olika nationalitet satt utanfor pa plaststolar med varsin ol och lyssnade pa Modern talking pa TVn. Inte lage att vara krasen, nagot luktar atbart. Atbart ar sahar i efterhand mer disskuterbart. L fick en stor benbit i vatten omringad av vad som sag ut och smakade som maskrosblad. Min ratt vara likadan minus benbit plus fiskfjall. Men jag antar att det ar protoin i det ocksa. Nar vi lyckats fa i oss nog sa vi kunde sta oss till nasta dag begav vi oss mot vart hotell som vi saklart glamt det langa Malaysiska namnet pa och dessutom tappat bort vagen till mitt i all oro.
- Av alla ganger jag kunnat ga vilse, sa ar nog det har den varsta.

Dagen efter tog vi bussen till en stad dar vi for forsta gangen pa tva dagar fick se andra vita manniskor, dar folk inte langre foljde efter oss for att ropa saker efter oss eller sakta ned bilarna for att titta och tuta. Vi har till och med hittat nagra som snackar engelska har. Imorgon gar baten ut till Mabul och dar kommer det bli dykning i nagra dagar. Jag ska forsoka att halla myrorna i brallorna i schack och ta det lugnt, njuta och insupa det landskap som sags vara vart denna hemska resa. En av oarna har utnamnts till en av varldens vackraste och det ar valdigt svart att fa plats pa dykresorna men vi hade lite kontakter och namn att slanga oss med sa det loste sig bra.