Mabul
Wohoo! Tekniska jag har lyckats installera ett svenskt tangentbord på min min laptop som jag köpte i Thailand! Så detta kräver ett seriöst meddelande: öäåöäåöäåöäåöäöå!!
Just nu befinner jag mig på en liten ö som heter Mabul som ligger vid den nordvästra kusten av Borneo. Här finns inga butiker, utvecklade fasiliteter eller internet. Därför är följande information inte det minsta researchad utan endast baserad på min egen värderig och slutsats av bybor, backpackers och den lokala turistnäringens utsagor, den första gruppen saknar utbildning och läskunnighet, den andra gruppen har gjort ”nollkoll” till sin levnadsfilosofi och den tredje har gjort sitt levebröd på systematiska ”något-sånär-sanningar” således är detta inte ett läge att göra en djupundersökning utan ni får tolka det lite som Aftonbladet-journalistik: jag plockar passande bitar men jag har åtminstonde coola bilder och en schysst rubrik.
Borneo är världens tredje stärsta ö. Den är delad mellan tre länder; den nordligaste delen tillhör Malaysia, den sydliga Indonesien och en liten fyrkant i norr har skänkts till landet Brunei (säger byborna givmildt) medan aktivist-backpackersena säger att hela ön tillhörde Brunei och nu har dom endast en liten plätt kvar. Turligt nog, var det just den lilla plätten som råkade ha olja och Brunei är därför ett av världens rikaste länder. Dom är också stirkt muslimska berättar både taxichafför som levt i landet i 20år och Tawaus kareokekung.
- Isn’t it weird how every country in the world who rules the wealth by oil is Muslim? säger taxichaffisen och skrattar mot oss.
- Yeah, and isn’t it weird how Brunei is one of the few of those who still run and benefit from their own wealth without western involvement?
Alkohol och fläsk är förbjudet vid lag att förtära offentligt i Brunei. Kareokekungen säger att det är dött på kvallarna, taxichaffisen instämmer. ”No boose and all coverd up women”. Jag tror att jag skulle behöva åka dit, som en rehablitering efter Thailands nattliv.
Den Malaysiska delen av Borneo är indelad i två distrikt. Det västra heter Sapidan och i den ligger en stad som trots alkohol och halvnakna kvinnor är död och tydligen farlig att vistas i (detta kan i för sig snarare vara en effekt av alkohol och att som kvinna gå runt där halvnaken). Denna trista lilla stad är dock centralen för båtfärder ut i Borneos skärgård där en av världens tio vackraste öar finns, Mabul. Här ligger lilla jag i en hängmatta och rinner av svett. Att den här dyngan till strand, kompost till vattensyn och ghetto till by skulle vara bäst i världen är varför du inte ska lyssna på någon av tidigare tre nämnda informationsgrupper.
Dykningen här ska vara i världsklass och den biologiska mångfalden i vattnet är högre här än på någon annan plats. Mabul kallas Muck-heaven. Muck är macrodykning, dvs dykning med fokus på små saker, precis det där som man skiter fullständigt i, insekter kort och gott. Visst, det finns väldigt coola saker att se men efter att ha tittat på 200 olika maskar i sammanlagt tre timmar och inse att det är det här vi ska göra de nästkommande sex dagarna känns det inte så inspirerande längre. Jag sa ju att jag verkligen skulle försöka ta det lungt på den här ön och inte springa runt och hitta på saker hela tiden utan bara njuta lite. Det är inte så svårt när du befinner dig på en ö som inte har någonting att göra (det finns inte ens en strand där man kan bada, att jogga som jag planerat är svårt med tanke på att det inte ens finns en obebyggd sträcka, någonstans!) Så igårkväll fick till och med Linus paniken och vi började hetsplanera en resa till den stora floden för att åka på en tredagars djungelvandring. Då hade vi varit här i 8 timmar. Men att planera något så taight baserat på endast information från andra backpackers känndes för riskabelt kl midnatt efter en GT och tillräckligt velande. L är rökt om han missar planet från KL om några dagar och som sagt, det här är inte en civilisation i ordets rätta benämning; går det inte en båt, buss, flyg eller bil så gör det inte det. Så vi stannar här ett par dagar till om jag inte får spasmer och simmar tillbaka.
Stranden är den skräpigaste strand jag sett i hela mitt liv, L försöker få tag på någon som kan skicka över proteinpulver så att han slipper äta maten här, människorna är som människor är mest. Vi har dock träffat några par som har varit härliga att umgås med men dom flyr härifrån idag allihopa. Men jag har det bra ändå. Det är lugnt och säkert väldigt hälsosamt för mig. Jag har skippat maskstuderingen idag och ligger i min hängmatta. Imorgon har vi bokat en dagsutflykt en bit bort och ska upp kl 5 för chans att kanske se en haj... ”chans att kanske” är det bästa hittills, inte en mask till bara. Allt är ordnat och det är första gången på min resa som jag inte behöver resa, eller försöka planera nästa steg.
Vi har det ändå valdigt kul här. Både från bryggan och under dykning har jag sett green sköldpaddor, världens största sort och den är inte liten. Igår hölls en cermoni för att inviga en plats för bevaring och skydd för okläckta sköldpaddeägg här på ön och på kvällen höll den brittiska ägaren en gripande föreläsning om utfiskning, delfinjakt och framförallt fiskning av hajfenor. Hajfenesoppa en delikatess i många asiatiska kulturer, en statussymbol, därför säljs produkten dyrt. Hajfenan är smaklös och innehåller inte några vitaminer eller protein. Fenorna skärs av den levande hajen som sedan slängs tillbaka i vattnet där den snabbt sjuker, totalt handikappad, till botten för att dö långsamt. På 30 år har hajpopulationen minskat med 90%. Om hajen dör ut kommer de lite mindre storfiskarna förlora sin naturliga fiende och därför bli för många och stora. Dom kommer alltså att utrota de mindre fiskarna som i sin tur kommer göra att de minsta levande organismerna i havet förlorar sina naturliga fiender och kan öka i antal lavinartat. Balansen i ekosystemen kommer att förstöras och konsekvensen blir att stora delar av den biologiska mångfalden kommer att dö ut. Malaysiska kungen har lagt fram som förslag att förbjuda denna typ av fiske innan årets slut. Detta tros hjälpa föga om inte efterfrågan på denna högförtjänst sjunker i ett land där man fiskar för överlevnad. Återigen är det kooperativa bolag som står för den absolut största delen av problemet och deras fiskning måste stoppas. Snart. På något sätt.
