The kind of morning that lasts all afternoon
Det renaste sattet att forsta en plats ar genom att betrakta dess karaktar timmen innan solen stiger. Nar staden ligger I vilopuls men solens stralar ar pa vag att karlektfulls smeka yta och innehall till liv. Da belyses det som faktiskt finns dar nar ridan gatt ned men nasta show har inte dragit igang riktigt an. Det ar sjalva lougen av spektaklet, dar snacket gar och forberedelserna halls. Dar sker handleser.
Phukets morgontimme ar inget sarstaende fran detta varldsomspannande fenomen. Phukets dag ropar billig lyx i form av kristallvatten, lena strander massager for fa sedlar. Phukets natt skriker annu billigare lyx i form av hembrand sprit, blinkande neon och en annan sorts massage for lika fa sedlar.
Sa nar morgontimmen kryper pa belyses kostnaden for produkter och tjanster som kastats omkring I en kommersiell orkan bara ett par timmar innan. Vi ser backstage pa Thailands Wallstreet. Gatorna tacks av ett tunt lager av det vi I var varld kallar skrap och smuts. Ett annu tunnare lager av morgondis, det som vi kallar avgas, fortatar luften. Tidvattnet som skimmrar av spilld olja for med sig flipflops och tygbitar som havet tog till lans over en natt men nu, efter en narmare titt, lamnar tillbaka till stranden. Precis har I handslaget igar och idag emellan ser jag tva av stadens riktiga invanare, for forsta gangen kanske pa riktigt. I skenet av en fiskebatslampa sitter en sliten fiskare och studerar sitt basta overlevnadsverktyg, det av nat, besviken over avsaknaden av napp. Pa trottoarkanten ovanfor, I skenet av trafikljuset, sitter en berusad tjej och studerar sitt basta overlevnadsverktyg, sina strumpbyxor, aven dom av nat, och aven hon, besviken over avsaknaden av napp. Dom talar for sig sjalva pa ett sprak jag befinner mig bade fysiskt och intellektuellt for langt ifran for att hora. Jag forestaller mig dock att dom aven I detta ar overens: De basta av nat duger inte langre, nu vattnet har blivit for utfiskat.
Jag har fatt veta av thailandare att dom avskyr utlanningar och jag behover inte langre fraga dom varfor en till varfor.
Alldeles for sallan stiger jag upp for att ta del av den har arligheten. For ofta tittar jag bort, blundar och sover. Stannar for lange I en mjuk varld som inte existerar medan jag vantar pa att torget ska fyllas med manniskor, frukterna ska skaras intill blommor, handukarna ska vikas till svanar och rokelser av olika jordens olika dofter ska driva bort avgas och forruttnad atmosfar. Fiskaren lagar halen I sitt nat med nya forhoppningar om att denna solnedgang lyckats fanga fangsten som ger honom en chans att komma upp till status q. Tjejen lagar halen I sina natstrumpbyxor med nya forhoppningar om precis samma sak. Da minnsan tycker jag att det ar dags att vakna. Ga ut och upptacka ett vackert land, I liv och rorelse, sminkade ansikten och klistrade leenden. Da tycker jag att jag sett det och kanner mig nojd med mina upptackter. Inte foren jag tar en taxi till flygplatsen, just under den dar timmern som jag nu namnt. Inte foren da, ser jag hur mycket av platsen jag missat och hur mycket jag lamnar utan att hinna fa en chans att forsta.
