Fredagen den 13:e
Jag har varit sjuk i en vecka sen jag kom till Nice. Vill inte nämna namn men en viss svensk kille som bor i södra Frankrike sa att man kunde dricka kranvattnet, dom flesta vet nog vem jag pratar om, och för dom som inte vet så heter han Linus.
Hans hypotes har jag ägnat fyra sängliggande dagar åt att bevisa motsatsen till. Det märks dock att min kropp är i sista rycket nu att driva ut demonerna för jag hade svårt att sova hela natten och fäktades med jobbiga minnesbilder från Asienresan. Vissa ansikten och händelser dök upp framför mig om och om igen och ville inte försvinna. När jag väl somnade drömde jag tog livet av mig genom att hoppa från en balkong och i fallet försökte jag förgäves vrida mig så att jag skulle landa på huvudet och spräcka skallen, så jag skulle dö direkt. När jag överlevde och skulle mig på ett nytt försök gjorde istället en av mina kompisar samma sak. Och dog. Jag lyckas aldrig dö, jag bara försöker. Efter en sådan natt vaknar man ju upp som en solstråle. Sätter på E.T. och börjar gråta - innan lunch! Kan bara vara fredagen den 13:e.
Kämpade mig ner för alla två tusen trappor för att gå och handla mat. När jag var liten och hade feber sa alltid mamma ”Finns det någonting du kan tänka dig att äta, du måste få i dig näring, vad som helst?”. Det var precis vad jag sa till mig själv idag. Jag slog undan allt vad dieter heter och övertalade mig själv om att det nu började närma sig en fråga om ren överlevnad. Längst gatorna ligger charkuterier, bagerier, gelaterior och chokolaterier. Jag bor mitt i stan och precis överallt är det restauranger med min favorit typ av mat. Och jag kunde inte komma på en enda sak jag kunde tänka mig att äta. Under hela min sjukperiod har jag legat med alla fönster öppna, fönster som att vetter mot stans bästa restauranger. Dofterna som fullkommligt fyller varje millikvadrat av min lägenhet var det jag älskade när jag kom hit. När du är magsjuk är vitlök och ost ungefär det sista du vill ha på näshåren. Därför har det varit svårt att övertala mig själv om att jag måste äta någonting. Tillslut köpte jag en avokado och vände hem mot min säng, avokadon ligger på bänken och luktar ingenting. Tack.
Min lägenhet
Men innan jag vände hem köpte jag också en lite blomma till dom som jag hyrt lägenheten av, dom kommer imorgon. En rosa liten sak som jag gick och svängde med medan jag låtsades att jag fått den av en fransk älskare som skickat den för att han tyckte synd om sjuka lilla mig. Killarna i chokolaterian ropade efter mig, som dom brukar, men då vände jag mig om och höll upp blomman. ”Sorry, jag har en pojkvänn nu” blinkade jag mot dom och dom slog sig för pannan och låtsassvimmade. Jag log och tänkte att det är svårt att vara nere i ett land med så mycket vackert; män som blommor.
Imorgon tror jag att jag åker till Storbritanien. Det känns helt sjukt att jag varit här i nästan två veckor, landet av delikatesser och jag kan räkna mina måltider jag lyckats få i mig. Så fort jag får min aptit tillbaka kommer jag befinna mig i landet som är känt för Fish and chips. Även kallat landet som är känt för att rivstarta dieter.
