Kim Darling

Oh my gosh. He's making eyes at me and I don't mind. At all.


Filippinerna är kristet. Tokkristet. Jag har stött på en del religoner under min resa och insett att många har väldigt intressanta värderingar som jag inte kände till innan och en del tankegångar har verkligen fått mig att se på livet på ett annat sätt. Kristendom är inte en av dom. Jag lyckas aldrig få till ett samtal med kristna om livet och tro för dom vill inte ”tjafsa om sånt, det blir bara bråk”. Jag har inte en gång fastnat i ett negativ diskution med någon person över religösa tankar. Jag frågade en djupt troende kvinna i slöja om hennes val och diskuterat Buddism med åtskilliga munkar. Aldrig några problem utan bara väldigt givande samtal av respekt och nyfikenhet, från båda sidor. Förutom med kristna.

Här får jag storögda frågetecken när jag säger att jag inte är kristen.
- Men du tror väl åtminstonde på Jesus, our holy savior?
Njae. Och dom drar hårt in efter andan.
- Ok. Du tror åtminstonde på Gud så då är det ok antar jag.
Njae. Fast då håller jag tyst ofta, det är redan så dålig stämmning. Sen börjar dom babbla om att vi alla är syndare och att vi måste bli förlåtna och jag börjar bara ledsna på det här tjurbajset.

Igår höll rektorn av Cebu Universety i vår sista föreläsning. Han skulle berätta om vad vi (män) kunde förvänta oss av livet ute på sjön. Låt mig översätta en bit:
- Ni måste lita på er kvinna hemma. Glöm inte det. För om ni går och oroar er på sjön så kommer det bara få er att må dåligt. Vi vet ju alla hur kvinnor är, dom sviker och dom är oärliga. Men om ni oroar er kommer ni bara må dåligt. Här någonstans börjar jag skratta för att jag var helt övertygad om att han skämtar, men när han plockar upp bibel så förstår jag att han är allvarlig.
- Se bara till skriften. Vad säger den om kvinnan?
Någon ropar ut Evas namn och att dom är svikare. Kvinnorna.
- Precis. Men män! Ni får inte glöma att kvinnan måste ändå respekteras. Alla nickar. För hon är ett av Guds verk. Kvinnan är en gåva till er för att förse er med utmaning och för att hålla er sällskap. Därför måste ni respektera det Gud har skapat för er. Respektera kvinnan.

Hela det här talet var lite droppen för att jag skulle orka låtsas vara kristen mer. Så senare, när pastorn ska hålla en obligatorisk predikan i föreläsningssalen och ber mig att ställ mig upp och berätta om min relation till Jesus säger jag som det är: Jag är ledsen men jag är inte kristen. Salen blir knäpptyst och jag står där i mitten av 50 studenter som stirrar ut mig. Du frågade ju. Det säger jag inte utan jag bara bockar respektfullt och säger att min kultur är bara inte sådan pastor, jag är ledsen. Då skakar han på huvudet och slår sig i pannan.

- Du kommer brinna i helvetet i evighet! Förstår du det? Skriker han ut i salen. Du accepterar inte Jesus in i ditt hjärta och då kan du inte komma till himlen. Vad heter du? Kim? Ja, jag ser det. Ditt namn finns inte i himlen.

Tack för dom vänliga orden. Helevetet skrämmer mig ungefär lika mycket som en treögd jätteorm som sprutar eld, eftersom jag, som jag sa, inte tro på det. Det säger jag inte heller. Jag försöker förstå vad som händer. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Han står där och gapar om hur jag är en bister syndare medan jag nickar, bugar och börjar fundera om nu himlen är full av sådana som han så ringer inte helvetet helt illa. Efter det var stämningen tryckt för att vara mild med orden.

Jag längtade till mina nordeuropeiska vänner och dom skrattade tårar när jag illustrerade pastorn med bibel och skriket. Sen blev dom allvarliga och sa att dom tyckte synd om mig som hade behövt utstå det där. Jag hade till dess mest sett det kulturellt intressanta i det och inte riktigt tänkt över hur otrevligt det faktiskt var av honom att göra så. Mig rörde det inte i ryggen. Men låt säga att jag var muslim. Låt säga att jag då sa sanningen, att inte bara var jag en ickekristen utan jag trodde också på en annan Gud.



Innan tyckte jag att det var töntigt att förbjuda skolavslutning i kyrkan men nu förstår jag det. Om det är såhär som minoriteterna kan bli behandlade är det verkligen en fruktansvärt äcklig upplevelse. Om något så personligt som sin tro. Jag bryr mig inte för jag har ingen tro att försvara men tänk om jag trodde på en religon som var himel- och helvetebaserad och någon står och skriker till dig att jag kommer hamna i helvetet.

Här kommer jag som ensam ung vit kvinna utan någon vän. Känns redan rätt utsatt. Jag klär mig heltäckande, köper till och med nya kläder för att det inte ska vara minsta tvekan om att jag vill agera respektfullt mot deras kultur och religion. Jag agerar i enlighet med traditionen på bästa sätt jag kan och jag anpassar mig efter allt. Jag har inte varit något annat än respektfull och så får jag det här som svar. Det är inte bara respektlöst mot mig, det är på gränsen till elakt.

Som sagt, jag tar inte åt mig. Det som dock går in är att de här männen är de mäktigaste männen i en stad på fyra miljoner människor. Rektorn, han som säger att kvinnor är skapta för att hålla mannen sällskap, är ansvarig för att utbilda 4000 studenter i månaden. Då är det läskigt med total ignorans av andra idéer och respektlöshet mot frihet och individualism.